Ursäkta stavfel och ev. särskrivningar..
ingenting är renskrivet !
Kameran::
upplösning, detaljrikedom.:
10x15 1-2 megapixel
13-18 2-3 megapixel
a4 4 megapixel
småbildsfilm 8 mexapixel
a4 i bästa tryck 9 megapixel
Valörrikedom:
antalet skiftningar i en bild ( i färgen)
12 bitar ger 4096 valörer
8 bitar ger 256 valörer
i tryck ca 100 valörer
Problem uppstår då bandning syns (posterize)
32 bitar ger 4294967296 valörer
1 bit = 2 nyanser
Färgåtergivning:
mättnat
korrekthet i färgerna
ProphotoRGB
AdobeRGB
sRGB
Bra inkjetskrivare
Högklassigt tryck
Dagstidningstryck
Dynamiskt omfång:
Motiv med hög kontrast
stort omfång 8-9 steg
låg kontrast 6-7
stort dynamiskt omfång ger högre felmarginal vid exponering
strt d.o. ger färre boldvalörer
diafilm 10 stegs omfång.
Ögat
Filmen
Sensorn
Dessa tre fungerar i princip på samma sätt.
sensorn:
objektiv - infrarött filter- rgb filter- ccdmatris (kiesel)
Stor eller liten sensor:
storlek på pixlarna
ju mindre pixlar, desto sämre dynamiskt omfång
skärpedjup
diffraktionsproblem
priset
varje gång man minskar storleken på pixlarna så tappar man kvalité.
Så byt system..
objektiv diffraktion:
blända inte för litet.. = lite skärpa.
Upplösning & detaljrikedom
inte samma sk som skärpa
pxelantal
pixelstorlek
objektivet kvalitet diffraktion
fotograferingteknik.
Bildbrus kornighet:
jämna signaler från pixlar
Mörkerbeus elelr värmedjup
Fotonbrus - i mellantoner
ökar med iso
varierar kraftigt mellan olika kameror
kameror med små sensorer är värst.
dynamiskt omfång
förmågan att fånga många valörer som möjligt i motivet.
från mörka skuggor till ljusa högdagrar.
diafilm och negativ film
jpe eller raw?.
fujifilm s3 & s5 pro med dubbla pixlar.
Slå igång skuggjusteringen..
Färghantering:
<700 nm ="infrarött" nm =" rött" nm =" blått"> = ultraviolett
Högre känslighet i mitten vid grönt.
kallt ljus = blått
varmt ljus = rött
RGB - reed, green, blue
CMYK - cyan, magenta, gul, svart
CIELAB - en absolut färgrymd
NCS - natural color system, ungefär som ovanstående.
Pantone, PMS -används ofta i tryck. inte lika exakt som ovanstående.
Intern färgkalibrering:
att kalibrera efter tryck eller print.
CIELAB- bör användas som extern färgkalibrering
svårt att gå från aRGB till cmyk.
icc- hanterar allting digitalt och standardiserar arbetet för tryckerier.
Objektiv:
difraktion - när ljuset träffar en kant så bryts det en aning.
Linserna koncentrerar ljuset. Men skärmar av ljuset med bländarlamellerna.
Ljuset som kommer närmast kanten kommer att bli "luddigt" detta är difraktion.
samma effekt på alla objektiv, vid samma bländare. Oavsett brännvidd, format och tillverkare.
den optiska upplösnigen är sällan riktigt bra vid stora bländare.
Utan difraktion får man bättre detaljer vid nerbländning.
Men pga difraktionen så får man max skärpa mellan ca 5,6 & 8. Före detta bestämmer obj. kvalité efteråt difraktionen.
upplösningen i en bild är en kombination av kamerans sensor och objektiv.
en film motsvarar ca 8 megapixel, över detta kan det då bli vårt att använda analoga objektiv.
Sensorer:
Film består av en plastbas, med antireflexmaterial, gelatin och silverhalogenoidkristaller.
Kristallerna består av silver och en halogen. De av silvret som exponeras blir framkallade, men inte de som inte träffas av ljus.
CCD- på en CCD platta ligger det kiesel. Detta delas upp i rader och avdelningar (kvadrater).
när ljuset träffar kieselytan så ändras balansen och en elektron bildas. Pixeln kan hålla ca 60 000 elektroner.
för att få fram bilden så startar en process i en "kedja" där pixlarna flyttar sig i steg via en fösrtärkare som gär om elektronerna till spänning, detta blir sedan via en A/D omvandlare en digital signal.
CMOS-
kameror olika kvalitetsklasser:
1. mellanformatare - behöver inte snabbheten
bladare
phase one
sinar
mamiya
leaf
leica
dom får sensorer från dalsa och kodak.
Dessa har bara ccd
2. dslr max 24x36 sensor. - för att dslr har nog stor kieselyta
nästan enbart cmos sensorer.
3. kompaktkameor - för att sensorerna är för små
CCD
4. mobiltelefoner - i mobiltelefoner prioriterar man telefonfunktionen.
CMOS
CCD/CMOS
all info i en ccd måste ut för att få ut en bild. Man måste tömma alla pixlar på information.
i en cmos ligger det upp till 5 transistorer i varje pixel. deta gör att signalen KAN bli färdig redan inne i pixeln.
ccd är långsammare och tar mer ström, det blir då varmare och mer värmebrus.
men man vill ha så mkt kiesel som möjligt i en pixel, och cmos transistorer tar då upp kieselyta
ccd ger fortfarande bästa kvalitén .
Sensitometri:
hela tiden en fördubbling av ljusmängden.
det som inte är utfrätt eller igensotat kallas Dynamic Range elelr exponeringsomfång.
på en sensor så ligger alla iso-tal på samma plats och man slipper byta film. -No way?
det är botten och toppen av vad pixlarna klarar av som räknas.
I botten samlas bruset (16) som är egengenererat, på toppen i ljuset (60000).
Varje steg i ljuset fördubblar tillgången på ljus.
kaf 39000 (en sensor på 39 mpx för bladare)
när bilden är exponerad, så ligger laddningen kvar med olika ljusstyrka. detta omvandlas till volt, och nu spelar iso talet roll. för det är här som ljuset förstärks. sen blir det binär kod.
Histogram:
en grafisk beskrivning av hur motivets valörer fördelas.
yta
^
I
I
I
I
I
I ______/´´´´
I _____/
I---/
——————————————>
Svart (skugga) vitt (ljus)
.jpeg = histogrammet får får ej gå utanför grafens gränser . Där finns ingen information.
Målet är att få hela histogrammet innanför grafen.
Blinkning på lcd'n motsvarar nyanser som nått 60000 och då är totalt utfrätta.
blinkningen indikerar att man ej har någon nyans (täckning), kan även förekomma inom färger.
I .RAW kan histogrammet gå utanför grafen ( under över exp.) detta kan man i rawkonverteraren rädda, men bara en bit utanför grafens gränser.
det optimala är att lägga alla kurvor i rawkonverteraren så att man får in all information i 16 bit.
Små pixlar:
små pixlar har ett sämre dynamiskt omfång än stora.
rent teoretiskt är det inte pixelstorleken som bestämmer DR.
för man kan lägga ihop flera pixlar till en (Pixelbinning)
Genom detta sytem kan man få ett större dynamiskt omfång och höja iso-talet.
Färghantering:
hur vi upplever färg ?
Jo de beror på 3 saker:
1.Objektets beskaffenhet, (egenskaper)
2. Ljusets beskaffenhet (egenskaper)
3. Ögats vitbalans
elektromagn. vågor på olika frekvenser, säg 700nm fram till 400nm då kan vi ej uppfatta högre än 700 och ej mindre än 400
Om vi har ungefär samma mängd elektromagn. uppdelad på dessa frekvenser så får vi vitt ljus.
viktigt vid bildvisning på skärm är att bakgrundsljuset har en bra färgtemperatur. eftersom man fokuserar på skärmen så vitbalanserar ögat efter dess ljus.
allting börjar med en färgrymd.
en "jordglob med en axel" i denna kan man föra in alla färger som ögat kan se
nordpolen har färgen vit
och sydpolen svart
till vänster(sett ovan nordpolen" har vi grön till vänster, gul uppe, blå nere och röd till vänster.
här måste vi lägga in bilder..
hue = kulörton (nyans i photoshop)
luminisens = "ljus"