Så var man på väg hem igen. På ytterligare en båt gud glömt, satan vägrat ta över men Vikingline köpt. M/S Amorella. Namnet låter klart mer romantiskt än upplevelsen att behöva åka med. Klockan är fem på eftermiddagen men här är skyddad verkstad. Klockan är fem, för en halvtimme sedan tvingades jag gå genom en av barerna för att ta mig till tax-freen. Klockan är fem och i den skyddade verkstadsbaren är folk svinpackade. Säkert roligt för dom men den mamman som tillsammans med sina två barn i tioårsåldern gick och smuttade på en grogg mellan hyllorna i butiken medan hon lärde sin son vilket godis som var gott höll min bägare på att rinna över.
Det råder blandade känslor, medan jag hela tiden känner skakningarna i skrovet, bullret från huvudmaskinerna och gnisslet i allt som inte sitter stumt fast så längtar jag tillbaka till sjölivet. Tattuerade karlar i svettiga overaller, monstruöst stora motorer, stark laganda och en vilja att hjälpa varandra på bekostnad av egen bekvämlighet. Att hjälpa varandra med allt från tips kring den trasiga bilen, hur man ska hänga upp ungarnas nya gunga eller hur man ska klara av ett krossat hjärta i fyra månader utan landkänning. MEN dessa förbannade passagerare kan göra vem som helst tokig, de jävlarna förstör hela känslan i ett fartyg. Jävla djurtransport och ett väldigt mycket större ansvar för besättningen den dagen något skiter sig och man måste i livbåtarna. Något som förmodligen inte skulle hänt om inte en packad passagerare tjuvrökt på toan och slängt fimpen i papperskorgen. Typ. Kort och gott så är alla passagerare en pest för alla sjömän. Eller nä. Ibland händer det ju en del kul grejer när besättningen festar i diskot. Speciellt efter diskot, ibland kanske ända tills man går på sitt nästa arbetspass och man måste säga adjö till sin nya vän, från diskot. Då är det fint att vara på passagerarbåt, annars inte.
Som sagt är jag på väg hem efter två blöta nätter i Mariehamn. Bilder kommer självklart. Jag har hälsat på Jenny och hängt med henne och hennes vänner från "hennes" båt M/S Eckerö. Som namnet avslöjar en båt som går till just Eckerö. Skit i vart hon jobbar. När jag är där är hon ledig och vi promenerar på dagarna, sover på förmiddagarna och festar på natten.
Igår kväll var det förfest hos Jenny. Sandholm, Pammen, Johan, Nike och jag. Sandholm drack 96% sprit, privatimporterad från Tyskland. Vi andra drack mest slabbsprit (sjöspråk för sprit köpt ombord utan skatter och profit) och en och annan öl. Världens bästa groggvirke heter f.ö. Juissi, en finsk variant av Jokk fast god.
Det blev galej och vi åkte till Dino´s, en rockbar i Mariehamn. Rockbar betyder Jack Daniels för vissa, för mig betyder det Bloody Mary. Många Bloody Mary och två lakritsshots. Jag shottar aldrig men vad gör man inte för sina vänner från sjön. Man gör så klart allt och löper linan ut. Man blir full och det blir sjöslag. En riktig jävla fest och man inser varför singlar ofta är nöjda med att vara det. Hur många sånna här kvällar har man inte missat för att man suttit inlåst i en miserabel relation?
På Dino´s heter husbandet "Made in Thailand". Det är självtalande, de är från Thailand och sjukt bra! Jag trodde aldrig att jag skulle få se en liten dude från Thailand spela Panthera men tro fan det! De var riktigt grymma och jag kommer att åka tillbaka för att se dom igen nästa sommar. Den natten kommer det att rinna Bloody Marys ur porerna på mig tror jag. Om jag inte återigen sitter inlåst i en miserabel relation.
När vi vaknade till liv igen, runt elva, diskade jag gårdagens glas medan Jenny fixade frukost och Sandholm stod och hostade upp lungorna på balkongen. Vissa kan ju verkligen hosta så man tror att det ska följa med kroppsdelar upp. Han kan konsten och han gör det gärna, med cigaretten i mungipan.
Igår på dagen pratade jag och Jenny om hur en riktigt ambitiös frukost är värd så otroligt mycket mer än en god middag. Hon skred till verket och gjorde grymma halloumimackor i ugnen. Pesto i botten, tomat, basilika. Hela paketet toppat med Halle. Det var på mörka Fazerkakor. Till det drack vi Juissi, den finska versionen av Jokk. Där ungefär tar min vistelse slut, efter mackorna var det bara att ta sig till bussen mot båten. Jag har av diverse själ utelämnat en hel del detaljer. Inget som är hemligt men klart olämpligt för webpublicering!
Over and out från Ålands hav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar