Men inte var väl någon där? Nä, inte jag iallafall. Istället blev det Falköping för min del tillsammans med Hannah och två av hennes vänner och såklart katten Lotus. Ett lugnt nyårsfirande med en hel del Nintendo Wii & Päroncider vid 12 slaget.
Lotus
Hannah!
Falköping (ca 00:17 2009), Jag tror nog vi var för högt upp för det såg ut som alla fyverkerierna small nere bland hustaken.
Den första januari började med att ta en frisk långpromenad i Torbjörn(s)torp bland åkrarna i det soliga vädret och de kalla minusgraderna. Mycket uppfriskande och vackert.
Den första januari började med att ta en frisk långpromenad i Torbjörn(s)torp bland åkrarna i det soliga vädret och de kalla minusgraderna. Mycket uppfriskande och vackert.
Stationen i Falköping, dags att åka hem till Hultsfred igen..
Fin utsikt hade man iallafall en stund medan solen var uppe.Egentligen är jag inte mycket för traditioner och firanden, och ett nytt år känns inte så spännande, det känns mest som en anledning för företagen att tjäna mer pengar och en stämpel på att tiden går så grymt fort och dagarna flyger förbi. Men hur viktigt är det egentligen?
Jo, visst, nu blir det ju en hel del omställning och man kan sortera de gamla bilderna i en mapp som heter 2008 och lämna det bakom sig. Och såklart kan man göra massa nya saker och ha en hel del att se fram emot, lämna det "gamla" bakom sig och säga att "det var ju förra året" och skratta tillsammans när man inser att det egentligen bara var en vecka sedan.
Men nu efter resan och när man kommit hem igen får man känslan av att komma tillbaka till vardagen som man vant sig vid på det här lovet.
Sena nätter, rastlösa timmar, smygande i trappan för att morsan inte ska höra att man är vaken, en lång längtan av att komma tillbaka till skolan och börja på nya uppgifter och göra nya projekt, en längtan helt enkelt.
Men längtan är bara en illusion för att tankarna och tiden ska fördrivas. För jag är inte där, och om jag längtar går det inte fortare. Just nu är jag där jag är och borde ta vara på den tiden jag har tills jag kommer fram till det jag längtar efter. Man väntar egentigen allt för länge och mycket och tar inte vara på tiden man kan använda under tiden tills man längtar. Självklart är det skönt att ha något att se fram emot och ett mål men hur är vägen dit?
Ännu en gång, gott nytt år och trevlig fortsättning.
::: Chefredaktören
Jo, visst, nu blir det ju en hel del omställning och man kan sortera de gamla bilderna i en mapp som heter 2008 och lämna det bakom sig. Och såklart kan man göra massa nya saker och ha en hel del att se fram emot, lämna det "gamla" bakom sig och säga att "det var ju förra året" och skratta tillsammans när man inser att det egentligen bara var en vecka sedan.
Men nu efter resan och när man kommit hem igen får man känslan av att komma tillbaka till vardagen som man vant sig vid på det här lovet.
Sena nätter, rastlösa timmar, smygande i trappan för att morsan inte ska höra att man är vaken, en lång längtan av att komma tillbaka till skolan och börja på nya uppgifter och göra nya projekt, en längtan helt enkelt.
Men längtan är bara en illusion för att tankarna och tiden ska fördrivas. För jag är inte där, och om jag längtar går det inte fortare. Just nu är jag där jag är och borde ta vara på den tiden jag har tills jag kommer fram till det jag längtar efter. Man väntar egentigen allt för länge och mycket och tar inte vara på tiden man kan använda under tiden tills man längtar. Självklart är det skönt att ha något att se fram emot och ett mål men hur är vägen dit?
Ännu en gång, gott nytt år och trevlig fortsättning.
::: Chefredaktören
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar